Varför ?

Varför ska livet vara så hårt,
varför ska det vara så svårt?

Varför faller regnet likt tårar,
varför finns det ord som sårar?

Varför är jag ensam när jag gråter,
varför kommer aldrig lyckan åter?


 Varför känner jag mig så fruktansvärt svag,
Jag frågar mig själv, varför lever jag?

Iskallt!

Fryser idag.
Vaknade i morse med gåshud under täcket.
Övertygad om att det smällt till och blivit -30 grader ute
men termometern visade bara -3

Händer och fötter iskalla.
Tofflor, fingervantar, tjocktröja och den obligatoriska mössan
och ändå känns det som att jag ska frysa ihjäl.
på riktigt den här gången.

Jag brukar ofta frysa och svettas om vart annat, hinner bara på med kofta och tofflor,
så har jag fått av med kofta och tofflor.

Men idag så fryser jag bara.
Och inte hjälper det att jag lägger mig under täcket
och inte har jag kallt inne heller.
Allt är som vanligt men ändå inte.

Lite orolig att jag ska bli sjuk, har inte lust att bli sjuk.
Har inte heller tid att bli sjuk.

Och slut kaffe har jag, kanske får koka mig en kopp te.

Helt galet vad jag fryser, så pass så att det gör ont i kroppen,
måste kanske baka något, bara för att få starta ugnen...




För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

Några rader ...

 Stora frågan just nu. Ska jag blogga om ingenting. Eller ska jag avstå ?
 Några rader om ingenting får det väl bli....

 Utöver det vanliga som händer såsom mathandling, matlagning, tvättning, kattklappning. tv-tittande, läsande av bloggar å vara till hands för barn å barnbarn i tid å otid, så är det väl bara att erkänna att här har ingenting roligt eller spännande hänt. 
Gamla vardagliga ting. Stressade händelser som sker dagligen och som tar luften ur en medelålders dam som jag. Så ser dagarna ut. 
Har fått göra uppehåll hos min sjukgymnast, säga ifrån mig mina undersökningar hos läkare å dylikt. Därför att mina tider alltid krockar med dem tiderna min dotter har till sina besök hos läkare, kurator, ätstörningsteamet osv.
Även om lillan är på dagis just då så måste jag ändå följa min dotter dit hon ska på sjukhuset - annars tar hon sig inte dit själv. Ångesten blir för stor för henne. Jag sitter då å väntar på henne i väntrummet - vilket kan bli jättedrygt för mig. Jag kunde sitta å lyssna på musik som exempel. Och få tiden att gå snabbare på det sättet. Men lillan har slitit sönder mina hörlurar så det kan jag inte... Så det får bli att sitta och känna sig uttråkad....


Nä nu hoppas jag att ni får en bra dag - det ska jag försöka ha! Även om det kan strula till sig under dagens gång.
 Jag är dessutom nu lite nöjd ändå för att jag har lyckats med konststycket att svamla ur mig en massa texttrader om egentligen ingenting och ni läser fortfarande
                                                                                       

Att bara ....

Skriver inte alls lika mycket som jag skulle vilja och känner att jag behöver.
Får inte riktigt ihop tiden helt enkelt.

Nog önskar jag att tiden med bara vara tid hade funnits.
Att få ta den där korta eller långa promenaden ensam. Att få uppleva  naturen.
Att bara gå ut och njuta av att finnas.Bekymren kommer att fixa sig bara jag släpper taget en stund.
Eller att inte göra någonting. Få chilla! Få vila upp sig från min trötthet och utslitenhet.

Jag inbillar mig att om jag fick lite egentid mellan varven av stress och oro samt få slippa att alltid vara tillgänglig för min dotter och hennes barn, mitt barnbarn så kunde man få förnyade krafter och energi igen för ett tag...

Mina andra barn har fått stå åt sidan mycket, men jag har ändå försökt så gott jag kan att finnas till även för dem.

Människan Margot finns inte. Har hon någonsin funnits ? Vem är jag? Det får jag nog aldrig tid att lista ut...

Ha en fin dag!

Dagens ord och dagens känsla.

Nej, ensam är inte stark. I varje fall inte i vissa situationer. Något som jag med råge fått uppleva gång efter annan under hela mitt liv...

Hatar ordspråket Ensam är stark!

För så är det aldrig! Flera är starkare än en (tillsammans går det bättre när motvinden blåser starkt) och ensamheten är det som faktiskt tar livet av vissa.  

Jag är en person som är duktig på att lägga på en mask och säga att allt är bra fast det inte är det! Jag är van att vara tvungen att klara mig själv att ta mig igenom det jobbiga "ensam" då jag alltid fått göra det. Jag är van att folk sviker. Att aldrig bli sedd

 Jag är van att finnas till för andra och sätta mitt eget mående i sista hand.


Samtidigt  som ensam är inte stark kan ingenting vara så tillfredsställande som när man på egen hand klarar något man aldrig trott var möjligt. 
Så dagens ord blir!
Du måste vara stark när du är ensam. Du blir stark av att vara ensam.


Dagens känsla: har varit;  förtvivlan. hjälplöshet. ledsamhet. Men det ska bli bra. Tillslut får jag hoppas på....