01.56 i natt vaknade jag med ett ryck.
Min hjärna hade då bestämt att alla tankar skulle samlas och ha överläggning. Den fattade inte att det fortfarande var natt och mörkt både ute och inne. Den skulle köra en samling och diskussion då, oavsett väder och vind och tidpunkt. Där låg jag och försökte sova, men det gick ju inte.
Tankarna brusade och susade, snurrade och virrade... jag önskar att jag kunde ge bort åtminstone hälften av alla tankar. Speciellt då de väcker mig om natten och ska ha stormöte. Jag försökte mig på att nonchalera tankarna och att låta dem komma och gå förbi hjärnan. Men icke, de stannade kvar och bet sig fast. Och hjärnan, den svikaren, flinade åt mig och la armen om tankarna och inbjöd dem att stanna kvar så länge de ville.
Hade hjärnan varit en person som jag kunde ge igen på så skulle den fått en fet utskällning för att den väcker mig så där mitt i natten.
Det är svårt det där med miljarder tankar som anfaller en och man inte på något vis kan skydda sig från dom.
SvaraRaderaSärskilt nattetid, då man behöver sova för att orka med dagarna.
Jag känner med dig, har det ganska så likt själv.
Men just nu är jag inne i en sovperiod, kan nästan sova ihjäl mig men jag vet att det lika gärna kan vända till vakenperioder och då kommer nattankarna som ett brev på posten.
Hoppas du ändå får en skön dag!
Kram
Hej!
SvaraRaderaMan talar om för hjärnan att den inte ska tänka, då gör den tvärtemot. Prova att säga: Nu ska du sova.
Så där dum var mina hjärna alltid i många år. Numera har jag hjälp att somna
Det är härligt att du humor av det. Tack för skrattet..