söndag 29 november 2015

Små ord kan betyda mycket!



Kind words can be short and easy to speak,

but their echoes are truley endless.

Moder Teresa

Advent

Idag är det första advent!

Idag är det också skyltsöndag  29/11 -  dottern, hennes klass och föräldrar ska vara i församlingshemmet och sälja fika efter gudstjänsten
 ( Fika pengarna ska gå till deras klassresa som de ska göra i åttan var det nu kan bli  )

Min son har erbjudit sig att vara med i stället för mig och hjälpa sin syster att fixa och dona på innan gudstjänsten börjar och slutar...  Tacksam för det!

Jag är helt slutkörd av lördagens göromål. Dessutom orkar jag inte med  så många nya intryck som det kan bli en sådan här dag med mycket folk i rörelse mm...

Fick stå och baka i lördags  enkom för skyltsöndagen...  Många små pauser emellan bakningen blev det för mig... Axlar, nacke huvud, kropp och själ tog stryk ...
Inte så ovanligt att det blir så när jag gör någonting...

 Det är inte lätt att vara ensam förälder heller, hade nog varit lättare om man varit två som delat på olika ansvarsområden... Men så är inte fallet i min familj. Barnen vill inte veta av sin far och det vill nog inte jag heller... Det är så mycket bättre utan honom! Även om det samtidigt hade behövts en far till ungarna som jag hade kunnat ha axlat över lite ansvar på.

Någon större vila idag blir det knappast heller även om jag ej är med på skyltsöndagen då jag har en treåring (barnbarnet) som är förkyld och gnällig att ta hand om också....


Önskar er en Glad Skyltsöndag och Första advent!

torsdag 26 november 2015

Det där livet!

Aj överallt  Idag är jag prinsessan på ärten...
.
 Och nu visar sig veckans påfrestningar tydligt i min kropp.

Det där som kallas livet kräver ett reservlager av skedar som jag tyvärr inte har
Kraftlöshet. En extrem utmattning som inte går att jämföra med något man som frisk upplever.
Värk. Överallt,  i bakhuvudet, nacken, ryggmärgen och ansiktet.
Hjärnan blir till gröt. Slutar tåla intryck och fungera. Ljudkänslig. Tappar ord, koncentration, minne och förmåga att formulera mig.
Feber/feberkänsla
Influensakänsla.
Halsont.
Fumlighet.
 Orkar inte lyfta armarna. Benen viker sig under mig.
Blodtrycksfall då jag reser mig upp. Ögonvärk, ser suddigt och svårt röra blicken
Krasch för mig är då all kraft går åt till att hålla kroppen upprätt. Eller för den delen att orka ligga ner. Även liggandes är det nästintill outhärdligt. Blir för matt för att orka vila (ja, man kan vara för matt för att vila)

Det känns som att kroppen ska kollapsa. Helt. Måste kämpa varje sekund, varje minut för att hålla mig "närvarande", "vid medvetande". Som om hela organismen är på väg att gå sönder. Utan att jag kan göra något åt det. Men hur mycket jag än kämpar emot går det inte att hejda. Det är som om det väller in över mig och att jag inte kan värja mig. Inte väja undan. Känner hur det är på väg och tar över min kropp mer och mer för varje minut. Och för varje minut måste jag ta i mer. Ta i för att orka. Ta i för att inte inte tappa fotfästet. Kroppen varvar förtvivlat upp,  för att undvika det oundvikliga. Fastän jag vet att det bästa är att släppa taget och låta det skölja över mig. När krascherna slår till med full kraft finns det inget annat att göra. jag har inte den möjlighet att direkt lägga mig i fosterställning, ensam, i ett tyst rum. I flera dagar måste jag fylla på med energi för att kunna hålla mig upprätt en kort stund till.

Inombords skriker jag högt. Av förtvivlan. Av utmattning. Av sorg. Vill sjunka ihop i en blöt hög på golvet och bara ligga där.

Behöver hänga fram "stör ej"-skylten.  Måste samla nya skedar.
 Varje dag mer eller mindre går all kraft till att bara finnas till.Får räcka så .

Målet för mig är är att använda pacing (balans mellan vila & aktivitet) för att undvika push-crash-cykeln (dvs att inte pressa kroppen över dess gränser och sen krascha = symtomförvärring).  Att inte göra av med fler skedar än man har just den dagen. Att välja och välja bort. Vila mellan minsta aktivitet.

Men.

Det är svårt. Allra helst när man har familj och inte heller kan påverka allt som händer runt omkring.

måndag 23 november 2015

En vanlig kväll

Vad hände med ”Staffan VAR en stalledräng -Vi tackom nu så gärna”?!?!

NÄR ändrades Staffans melodi OCH text?!?!

Anledningen till att jag undrar är att jag med liv och lust gick inför att hjälpa dottern när hon skulle öva Luciavisor (läxa). När Staffan Stalledräng (äääääntligen) kom tog jag i från tårna och  dottern stirrade på mig med ögonbrynen uppe i hårfästet och förklarade att jag ”sjöng fel”?!?!?! Vaddå FEL?!?!? Jag har väl sjungit luciavisor i MiNST 51 år och Staffan VAR en stalledräng OCH Vi tackom nu så gärna!!!!!

Hon vidhöll lugnt och bestämt att jag sjöng fel, jag ryckte åt mig vishäftet och började muttrande bläddra frenetiskt ”-Men herregud ALLA vet väl hur man sjunger Staffan var en stalledräng” sa jag samtidigt som jag började ögna igenom texten…  ”Gossar låt oss lustiga vara” och ”Stjärnor tindrar så klara”?!?! Men VAD är det här?!

Dottern suckade djupt och jag blev tillsagd att kolla upp det hela på YouTube -Efter många om och men hittade jag den NYA visan om Staffan stalledräng! O-oookej…

Martyren och stallknäckten Stefanus har onekligen skapat förvirring hos oss en helt vanlig kväll 2015


söndag 22 november 2015

Mat och tipsblogg

Igår lagade jag till bruna bönor med stekt fläsk. Inte sånt fusk med färdiga bönor i plastkorv. Nejdå jag blötlade redan under fredagsnatten och kokade på lördagen från grunden och smakade av med sirap och ättika. Och inget futtigt litet bacon till. Jag hade  köpt redigt rimmat fläsk som  jag stekte i tjocka skivor. Det är rejäl mat det minsann. Och fantastiskt gott dessutom!

Ikväll blir det ... Rotsaker i ugn. Så enkelt och inibänken gott. Potatis, morötter, palsternacka, rödbetor, paprika, rödlök, och vitlök i lagom stora bitar. Lite olivolja och en klick smör och gärna lite örter.... Mmmm!
Sen kan man ju kötta till det lite med fläskkarre´ eller skivad chorizo eller något annat gott. Och sen en kall yoghurtsås till det. Jättegott!!

När jag var liten sa jag alltid att.. när jag blir stor..
....ska jag göra som min kära mamma, och laga söndagsmiddag till  familjen på söndagarna. Stora stekar som får lagas långsamt i ugnen.  Riktig slowfood.

Det tror jag är viktigt. Att man åtminstone en dag i veckan tar god tid på sig att sitta ner och äta extra god mat tillsammans, och prata och umgås. Jag har visserligen haft och har tur att mina ungdomar oftast äter hemma även under veckorna innan de rusar vidare till sina fritidssysslor eller till sina kompisar...

Avrundar med... Dagens tips, dagens tips, lalala la la Dagens tips!

ICAs egna björnbärsmarmelad är fruktansvärt god!


Särskilt på en smörgås med philadelphia!

lördag 21 november 2015

SAOL

Ett ord som jag gillar skarpt är att NORPA…
Enligt SAOL ( Svenska akademiens ordlistan) betyder ordet Norpa: Stjäla, knycka.. Att norpa saker… Jag norpade den sista bullen på fatet.. Vem har norpat min macka?! Ju flera gånger man säger norpa desto roligare blir det. Hittar inget ursprung för ordet. Någon som vet?

Min tanke, när jag hör norpa, går givetvis till allas våran NORPAN… Den sötaste lilla rädda råttan i Dr.Snuggles. Kanske är det Norpan som gör att jag diggar ordet norpa så mycket?!


torsdag 19 november 2015

Huvudduk

Huckle:  Påskkärringar avbildas alltid med HUCKLE på huvudet!

Idag såg jag en äldre dam som hade på sig huckle och förkläde. Jag betraktade damen på avstånd och kunde konstatera att hon höll på att städa. Jag blev rörd på något sätt. Det såg så rart ut att hon hade tagit på sig den munderingen för att städa.

Det påminde mig om min mamma som  brukade bära huckle på huvudet och förkläde när jag var barn. Jag har ett minne av att alla tanter som bodde i byn jag växte upp i bar huckle och ett förkläde.

Sedan började jag fundera… Varför användes huckle vid städning och diverse göromål? Var det för att man inte skulle förstöra frisyren? Eller för att skydda håret mot eventuellt damm eller dylikt?

För mig är huckle den absoluta nödlösningen när mitt hår ser förjävligt ut.
Vissa dagar kan jag dra på mig huckle hemma  bara för att det är rätt skönt, i synnerhet om jag har ont i huvet! Wierd men sant.

En del begriper inte vad jag menar när jag använder termen HUCKLE.

Det visar sig att HUCKLE är ett äldre allmogenamn för HUVUDDUK. Dom traditionella huvuddukarna finns idag bara till folkdräkter. Det som används idag av många kvinnor kallas tydligen SJALETT och kommer och går med modet. En annan sak som verkar ingå i samma kateogri är SNIBB som används i såväl arbetsliv som hemma… Det var sanna mina ord skönt att ordet huckle fanns att få klarhet i på Wikipedia!

Electric Swing.



                        Idag önskar jag er bara en trivsam Torsdag!

                                                              Kram!



                                                                   

måndag 16 november 2015

Fråga ?

Inatt så vaknade jag av att jag trodde att mobilen ringde och det kändes så udda att inse att det var nog bara något jag drömde. Irriterande men jag lyckades somna om i alla fall

Nu till dagens fråga ?

Hur är det tänkt att man ska öppna dessa förpackningar ?!?!?!



Blir helt tossig över dessa förpackningar som oftast återfinns på ”teknikvaruhus” och ”leksaksaffärer” (ja.. det är ju som samma sak bara en åldersfråga!)

Denna förpackning öppnades med hjälp av SAX, men inte ens det var lätt då den svetsade kanten är så ojämn och tight… Man skall i alla fall inte köpa något som t.ex. barn vill öppna DIREKT  om det är förpackat i sådana här förpackningar.. då är risken för blodvite stor!

torsdag 12 november 2015

Hiss


Idag hade jag tur i oturen kan man säga... Tur var att min son hade ledigt från skolan just denna dag och kunde snabbt ta hand om barnbarnet/systerdottern medans jag traskade iväg till sjukhuset. 
Det ringde nämligen en sköterska tidigt på morgonen och sa att de fått in ett återbud och att jag kunde komma till sjukhuset på en gång och ta prover för att kolla min anemi och samtala med en läkare om det behövs blodtransfusion eller inte...
Jag kan berätta att jag aldrig kom fram till den avdelningen jag skulle till.
På väg upp till provtagningen/avdelningen i sjukhuset fastnade jag i en hiss.
Ett mardrömsscenario som jag aldrig trott skulle hända mig. Men det gjorde det.

Fast allt gick bra. Efter ca 2 timmar var jag ute.

Har alltid tyckt att hissar är  lite obehagligt att åka.
 Tänk om man skulle fastna därinne helt själv?! Den tanken har slagit mig flertal gånger när jag har åkt i en hiss.  Och nu hände det! Ghaaaahhh!!! .
 Det är faktiskt en av mina större rädslor här i livet… att fastna i en hiss.



tisdag 10 november 2015

Grått och pyser omkring.


Grått och regnigt är det. Minsann.
Det är grått ute, grått inne och grått överallt. Grånaden ligger som en blöt yllefilt över staden. Husen hukar i surt i fukten. Marken är tidvis som ett surt gungfly. De få människor som är ute och traskar i regn, dis och dimma ser också grå ut. Inte av ålder. Av solbrist.


Hade tänkt ta en kortare promenad  med barnbarnet bara för att få lite frisk luft men det är inte det bästa vädret att vara ute med en liten när det är blött, blött, blött och åter blött :(
Får väl hoppas det lättar upp sen.
Annars är det som igår.... Jag pyser omkring här hemma i den mån jag kan och pysslar och donar med barnbarnet :)


Ha en trevlig Tisdag!

söndag 8 november 2015

Ord

Ett ord som jag haft svårt att få grepp om är ordet Borstbindare. Det används ju främst i fraser av kalibern ”svär som en borstbindare”. Jag trodde ett tag som barn att det hette borstSPINDEL…. Väldigt märkligt ord när jag tänker på saken, ”-Jag svär som en borstSPINDEL”, om det fanns en sådan spindel borde den ju rimligtvis inte kunna vare sig prata eller svära!

Kollar man upp saken så visar det ju sig att Borstbindare var en yrkesgrupp och det sägs att dom hade korta raster, dom fick lov att gå ut om dom skulle röka och det var en bit att gå för att komma ut. Därför fick dom lov att röka jädrigt snabbt när dom väl tagit sig ut. Därav idiomet ”röka som en borstbindare”. Det sägs, enligt samma källa, att dom även svor en hel del… Därav… Ja du fattar.

Fantastiskt att få förklaringar på sånna här ord och uttryck som folk faktiskt slänger sig med. Vill du läsa mer om borstbindare kan du kolla HÄR:  Borstbindare

lördag 7 november 2015

Ghaaaaaaaaaah!

Goddag yxskaft liksom!

 Hur borta kan man bli ? Ghaaaaaaaaaahhh!

Om du skall laga mat i ugnen är det en enorm fördel om du STÄLLER IN maten i ugnen och inte bara lämnar formen ovanpå köksbänken…

Du får som vänta väldigt länge på att det skall bli varmt annars…

fredag 6 november 2015

Livet suger...

Urk... Kaffet smakar inte gott idag... Vad är fel?

Finns hur mycket tankar som helst som färdas genom en hjärna. Fy fasen vad det nästan ryker ur mina öron.
Försöker verkligen tänka ut bästa lösningen för mig och mitt fortsatta liv...

Från och med Måndag kommer jag och mina hemmavarande barn att ha mitt barnbarn boende hos oss på obestämd tid.
Min dotter flyttade glad i hågen i våras till en annan ort. Och för två månader sedan flyttade hon nedstämd och helt förstörd hem igen... Bostadslös var hon och ingen förskoleplats hade hon när hon flyttade eller snarare flydde tillbaka hem igen efter misshandel från hennes nya kille ...Hon och hennes dotter " mitt  barnbarnet"har bott hos mig och mina hemmavarande barn sedan dess...
 För några veckor sedan miste min dotter sitt ofödda barn . Det har varit allt annat än glädje från min dotter.. Men för några dagar sedan fick dottern ett glädjebesked. Hon hade fått fast jobb men på en annan ort....Jobbet kom från ingenstans, helt oförhappandes...Förövrigt i samma stad som mitt barnbarns pappa och där hans släkt bor...
Dottern har haft många diskussioner genom åren med sitt barns pappa - att han ska engagera sig i sin dotter för det är någonting han aldrig har velat... att ta ansvar för sitt barn... Han vill inte umgås med henne på tu man hand.
Min dotter som nu saknar förskoleplats på den nya orten där jobbet finns och i väntan på att en plats i en förskola/dagis blir ledig tycker min dotter och även jag att mitt barnbarns pappa skulle kunna ta hand om sin flicka, att börja umgås med henne på dagtid nu när min dotter flyttar ner till hans stad. Han går ju ändå bara hemma i sin lägenhet på dagarna... Sjukskriven är han och det är hans eget val för han är arbetsför men han vill inte ut i arbete utan tycker att det är livet (bekvämare) att få vara sjukskriven. låter knasigt men så är det. Han är livrädd för att behöva gå till ett arbete...
 (Sjukskriven har han varit under många år)

Hur fel kan det vara att umgås/ lära känna sitt barn under tiden hennes mamma jobbar kan man tycka? Passa på liksom när det kommer en chans men, men,,, han vägrar i sten... Han vill inte... Han delegerar ansvaret vidare till mig...
Det blir alltid jag som i slutändan får ta hand om flickan... Så har det varit under dessa tre år som lillan har funnits...

. Ingen av pappans släkt ( förutom hennes farmor som ibland men ändå väldigt sällan vill träffa sitt barnbarn) men ingen av de övriga släkten på pappans sida vill engagera sig i flickan...

Själv undrar jag hur jag ska orka ha barnbarnet hos mig på obestämd tid när jag b.l.a har en  Mental uttröttbarhet som övermannar mig i tid och otid och jag dessutom har andra psykiska och fysiska krämpor att hantera dagligen med .. När jag gör saker och ting brukar det bli att jag gör det av ren viljestyrka för att inte ramla ihop av ren pur utmattning.

Jag tycker ju inte sämre om mitt barnbarn för att jag är i det skick jag är... På något sätt som alla andra gånger så kommer jag att klara av det även om.....Ja det får bli som det blir...

Jag har i alla fall fått avboka en massa saker på obestämd tid som jag egentligen skulle ha behövt gå på men inte kan då jag har en liten att ta hand om och då jag ej kan ha med mig en liten på dessa möten utan att det ska bli gnäll osv...


 

torsdag 5 november 2015

Granris

Nu på morgonen har jag hunnit  med en promenad - på min promenad hände de spännande saker. Jag gick som sagt  på på en skogsbilväg, först kom en moped o körde järnet efter knappt en minut senare kom en polisbil, dom ropade i farten såg du en moped och de gjorde jag ju, häftigt.
....jag fick i alla fall ihop lite granris till  balkongen,  blev riktigt snyggt och passar nu när vi närmar oss advent....

tisdag 3 november 2015

Drömmar man minns





Jag kom att tänka på det här med drömmar..... Alla drömmer vi ju och det varje natt. Men det är inte alltid man minns sina drömmar.....Hur som haver så tänkte jag berätta om två återkommande mardrömmar jag hade som barn. Glömmer dem aldrig! Det  var när jag gick i lågstadiet som mardrömmarna dök upp och sen följde de mig  hela skoltiden.

Dröm 1.

Jag blir jagad i skolans korridorer av ett rasande lejon.....Springer och springer men kommer ingenstans:(. Till sist blir jag insläppt i ett klassrum av någon......Men sen helt plötsligt är jag där igen och blir åter jagad och uppäten av lejonet....


Dröm 2.

En jättekanin dyker upp.......Den är stor som ett höghus... Kaninen jagade mig var jag än befann mig... Minns vilken skräck det var  - EN JÄTTEKANIN? Normalt:) Jag var rädd hela tiden....

Kan undra vad en drömtydare hade kunnat tolka ut av detta.   Men drömmarna säger nog en hel del om min skoltid och hur jag kände då.......

måndag 2 november 2015

På rymmen!

 På morgonen kan det vara lite snärjigt med tid för att hinna bli klar om man som jag har en tid att passa.
 Frukost, dusch, tandborstning och så vidare. Har man dessutom barn som man skall påminna varannan minut att jobba framåt blir man lätt något splittrad.

Här om veckan skulle jag "bara" göra sista finishen på håret och sätta i en produkt som skulle hålla barren på plats innan jag gick iväg. Produkten är i en flaska och ser nästan ut som en genomskinlig vit lotion. Jag rotade raskt fram flaskan och konstaterade med okulärbesiktning att JO, det satt en klatt i vägen.

Om hårprodukter i flaskor kläggar igen skall man spola dem under hett rinnande vatten. Sånt tjafs hade INTE jag tid med denna morgon. Istället körde jag på varianten tryck så fingrarna blir blåa. När man använder DEN metoden bör man samtidigt blunda. För man har ingen aning åt vilket håll det kommer dra iväg. Man kan givetvis hoppas på att det hamnar i handen -men man kan aldrig vara säker.

Fjutt lät det från flaskan och någonstans insåg jag att en sprutt dragit iväg. Frågan var bara VART! Jag kollade kläderna, jag kollade håret, jag kröp hastigt runt golvet, jag kollade på handdukarna, mattorna och jag tittade även upp i taket. Men sprutet var som bortblåst. Jag tänkte, det kommer dyka upp förr eller senare som en fläck!

Mycket riktigt. I morse skulle jag  tvätta håret. Stod därför böjd som en ostkrok över badkaret med huvudet  hängandes över kanten. Där fick jag således ett nytt perspektiv uppochner-underifrån-upp mot väggen… DÄR var klatten jag sökt några dagar… Gömd mellan badhanddukarna!
Förmodligen är det bara jag som ens ser det men jag är tacksam att få svaret på mysteriet med den rymda hårprodukts-klatten! NU är den borta!

Hoppas att inte du behövt ha incidenter med hårprodukter på rymmen denna måndags morgon!

söndag 1 november 2015

Från Böneboken.

På Alla själars dag en talande bön:

Det sitter en ängel på en gravsten och vilar huvudet mot allt det grå. Hon håller handen kupad till skydd runt den hotade lågan. Så hör jag att hon sjunger något, alldeles tyst, men så tryggt: "Jag bär dig till din längtans hem. Till drömmars paradis. Från död till liv, går den stig som leder dig till evig modersfamn."

  Ha en fin Alla själars dag!